Hva skal vi med retorikkekspertene?

Forskere i retorikk blir ofte brukt som "retorikkeksperter". Det er et viktig samfunnsoppdrag - men også problematisk

Av Jens E. Kjeld­sen og Jonas Bakken

Medi­ene har mer og mer fått øynene opp for retorikkfagets nyhetsver­di. Det har blitt stadig mer van­lig for norske jour­nal­is­ter å kon­tak­te retorikkekspert­er når de vil ha en kom­men­tar etter Barack Oba­ma har holdt tale, etter Gerd Liv Val­la har holdt en pressekon­fer­anse, eller når par­tiled­erde­bat­ten er ferdig.

Bruken av retorikkekspert­er er del av en generell økende ten­dens til å bruke ekspert­er i media. Men øknin­gen skyldes også at kom­mu­nikasjon blir vik­tigere i sam­fun­net, og at retorikk som under­vis­nings- og forskn­ing­som­råder vin­ner frem. Retorikk har blitt tema i skolen, og på uni­ver­sitetene i Oslo og Bergen kan man stud­ere retorikk. Det er vik­tig, for det bidrar til å gi elever, stu­den­ter og alle andre sam­funns­borg­ere evnen til å over­be­vise og til å mot­stå over­talelse. Retorikkekspertene bør være en del av dette samfunsoppdraget.

Men det er ikke så enkelt. Enhver som har uttalt seg til medi­ene, vet at det ikke alltid blir helt som man hadde tenkt seg. Som forskere i retorikk blir vi ofte bedt om å utale oss. Det er utfor­drende. Forskn­ing er lang­som, grundig og nyansert; mediekom­mentar­er skal være hur­tige, korte og enkle. Vi skriv­er ikke dette for å kri­tis­ere jour­nal­is­ter og media. Kor­thet og enkel­het er også retoriske kvaliteter. Og uttalelser som kom­mer umid­del­bart etter en debatt eller en tale, gjør det mulig for oss å koble generell kunnskap om retorikk og formidling direk­te til konkrete hen­delser, noe som gjør sak­en og kunnskapen klarere og mer forståelig for leseren, seeren eller lytteren.

Men hvem er egentlig retorikkekspertene? Hva bruk­er pressen dem til? Og hvor­dan bør de opp­tre? Vi kjen­ner noen av svarene. Vi er nem­lig i gang med en under­søkelse av bruken av retorikkekspert­er i skan­di­navisk presse det siste tiåret. Allerede nå har vi noen del­re­sul­tater fra den norske undersøkelsen.

Det er tydelig at norsk presse først og fremst vender seg til akademia når de trenger retorisk eksper­tise; cir­ka 75 pros­ent av dem som uttaler seg, er ansatt ved en høgskole eller uni­ver­sitet. Andre ekspert­er som brukes, er pr-råd­gi­vere, kur­sh­oldere og for­fat­tere av bøk­er om taleteknikk.

Hva blir da disse ekspertene bedt om å gjøre? Forskn­ing peker på at medi­ene i stadig større grad bruk­er ekspert­er til å kom­mentere nyhetssak­er, mens formidling av fagkunnskap kom­mer stadig mer i skyggen. Det gjelder også retorikkekspertene. I 80 pros­ent av avis­ar­tik­lene der retorikkekspert­er blir inter­vjuet, blir de bedt om å kom­mentere en bestemt nyhetssak. I kun 20 pros­ent av artik­lene er det fag­formidlin­gen som er i fokus.

I artik­lene der retorikkekspert­er kom­menter­er nyhetssak­er, ser vi også noen klare ten­denser: Ekspertene trekkes særlig inn i nyhetssak­er om poli­tikk, og de blir først og fremst bedt om å vur­dere én bestemt uttalelse eller en bestemt poli­tik­ers måte å snakke på. Spørsmå­lene dreier seg ofte om hvor effek­tivt retorikken er: Vil denne tal­en over­be­vise hjemme­sit­terne? Hvem vant debat­ten? Iblant kan også eksperten bli bedt om å gi en moral­sk vur­der­ing: Hvor galt var det av Per Sand­berg å si at Arbei­der­par­ti­et har inntatt en offer­rolle etter 22. juli?

Vi forstår hvor­for pressen bruk­er ekspert­er slik: De kan fylle rollen som dom­mer over kvalitet og moral. Vur­derin­gene er enkle for jour­nal­is­ter å hente inn, de er korte, de engas­jer­er pub­likum, og de skaper debatt.

Men er denne bruken av retorikkekspert­er den beste – for medi­ene, for ekspertene selv eller for den norske offent­lighet? Blir sam­funns­de­bat­ten bedre av at en retorikkekspert gir tern­ingkast 5 til Erna Solberg?

Neppe. Når retorikkekspert­er opp­tr­er som dom­mere over poli­tik­ernes prestasjon­er og fer­digheter, forsterkes bildet av poli­tikk som strate­gi og per­son­lig mak­tkamp, og fokuset fly­ttes bort fra sak­ene. Og det er verken poli­tik­erne eller vel­gerne tjent med. Retorikkfaget har mange verdi­fulle innsik­ter om språk, kom­mu­nikasjon og debatt,

Viten om retorikk kan hjelpe oss alle med til å bli mer effek­tive til å kom­mu­nis­ere og dyk­tigere til å avs­løre når mak­t­per­son­er prøver seg på retorisk unnvikelse, tildekking eller andre uredeligheter.

Men skal disse innsik­tene komme offent­ligheten til gode, må jour­nal­is­ter og retorikkekspert­er snakke sam­men på nye måter. Jour­nal­is­tene må stille andre spørsmål, og ekspertene må svare annet enn at Stoltenberg klarte seg godt. Hva vi skal snakke om i stedet, kan vi finne ut av sammen.

TEMA

R

etorikk

104 ARTIKLER FRA VOX PUBLICA

FLERE KILDER - FAKTA - KONTEKST

2 KOMMENTARER

  1. José L Ramírez says:

    Det var en bra frå­ga. Vad ska vi med retorikexperterna?
    Jag vet inte om man kan kalla ”vik­tig samhäll­sup­p­drag” det som görs inom det­ta nya ”yrke”.
    Det som står klart är att deras roll inte går att skil­ja från de gam­la sofis­ter­na. Retorik­ex­pert­er­na funger­ar som något slags betygssät­tande av offentli­ga per­son­er, men i själ­va ver­ket vis­ar de sig ofta inkom­pe­ten­ta att klargöra vad talaren gör med språket och avs­lö­ja det som är under­ligt eller vilseledande. De verkar ofta vara mer intresser­ade av att bedö­ma hur ele­gant och ”köp­bart” är det som offentli­ga talare gör, än att grans­ka vad de säger och hur vik­tigt det är för att utveck­la en kon­struk­tiv och tillför­l­itlig samhälls­di­a­log. Retorikkon­sul­ter­na i övrigt funger­ar som kon­sul­ter för att hjäl­pa oli­ka organ­i­sa­tion­er och före­tag att säl­ja sig och sina produkter.
    Det är beklagligt att återkom­sten av ämnet Retorik inte bidrag­it till främ­jan­det av ett med­vetet och kon­struk­tivt bruk av språket utan endast sett språk­bruket utifrån dess manip­u­la­ti­va för­må­ga att över­ty­ga, med vil­ka medel som helst. Man blandar dessu­tom retoriken med en rad andra kom­mu­nika­ti­va ele­ment som har snarare med utseen­det och uppvis­nin­gen än med språket att göra. Naturligtvis kan man kom­mu­nicera och loc­ka med åtbörder och bilder, men då ska man tala om kom­mu­nika­tion i bredare mening, inte om retorik. Det är vik­tigt att kun­na klargöra hur talar­na väl­jer ord och kon­struer­ar uttryck samt om resone­man­gens håll­barhet och om de inten­tion­er och syften som oli­ka diskurs­er avs­lö­jar. Retorik hand­lar inte om över­ta­lande och inte endast om över­ty­gande. Språk­bruket har mån­ga flera funk­tion­er åsik­ts­försäljnin­gen. Det hand­lar om att beva­ka språk­bruket och dess för­må­ga att klargöra och förmed­la kun­skap på rättsätt och att bidra till sam­förstånd och till relais­tiskt och kon­struk­tivt beslutsfattande.

  2. Hej José,

    opløf­tende at få en kom­men­tar fra dig her. Og jeg er enig i det du skriv­er. Det er netop sådanne ting Jonas Bakken og jeg under­søger i vort pro­jekt om retorikekspert­er. Det ser ud til at Norge og Dan­mark i højere grad har forskere som udtaler sig, og at Sverige i højere grad har “retorikkon­sul­ter”.

    Jeg ser at du fjern­er dig selv fra klas­si­fi­cerin­gen “retorikekspert”, du skriv­er fx “deres roll”. Hvor­for gør du det? I vort forskn­ing­spro­jekt under­søger vi ikke bare “retorikkon­sul­ter”, men alle som i avis­erne (SV, DK og N) har udtalt sig og — av avisen — er blevet kaldt retorikekspert, pro­fes­sor i retorikk, retorik­forsker, o.l. Dette gælder jo også dig — vil jeg antage? Du er jo ekspert på retorik.

til toppen